




![]() |
Fröken Sanni Lampén anlände till Kina år 1906. Hon var lärare, välutbildad och kallelsemedveten. Samma år som kvinnorna i Finland fick rösträtt, kämpade hon för de kinesiska flickornas rätt att gå i skola i Hunan.
Det är vinter i provinsen Hunan, i centrala Kina år 1908. Barn och vuxna går klädda i tjocka stoppade vinterkläder. De minsta kan knappast röra sig. Det går rykten på Jingshis smala gränder att en utländsk lärare har kommit till staden. En främmande djävul, vet barnen.
Kvinnan har hår som en åldring, fast hon inte är gammal. Äldre folk berättar att utlänningarna kan med sina runda fiskögon se djupt in i jorden och finna skatter. De gör mediciner av mänskors hjärtan och gräver ut barnögon för att bygga teleskop.
Stadens förmögna damer kommer på visit till den finska missionsstationen och frågar artigt ut den nya lärarinnan. Hurdana är hennes hemförhållanden, hurdan uppfostran har hon fått? Hurdant är hennes land och dess regering. Om allt är så väl ställt i Finland, varför kommer hon till Kina? Är det sant att missionen tänker öppna en skola för flickor? Damerna inspekterade det lilla klassrummet, förundrar sig över kartan, frågar om lärarinnan anser att flickor över huvudtaget kan lära sig någon bokkunskap. Pojkar kan gå i skola, det är klart, men flickor?
Flickorna strömmar till skolan
Blir man blind av att studera?
Ann-Christine MarttinenKälla: Kirsti Kena, Eevat apostolien askelissa, Suomen Lähetysseura 2000