En kinesisk Maria, ett kinesiskt Jesusbarn och en kinesisk kyrka

Kyrkans historia i Kina

Stentavla berättar om de första missionärerna

På 1600-talet fann man en urgammal svart stentavla i Xi´an. Den inristade texten skildrar nestorianska kristna missionärers ankomst till Kina från Persien år 635. Kyrkan verkade i tvåhundra år, men försvann sedan. En franciskanmunk besökte Beijing år 1294, men den katolska kyrkan etablerade sig först då jesuiterna anlände till Kina på 1500-talet. Den italienska jesuiten Matteo Ricci fick till uppgift att bekanta sig med kinesisk kultur och presentera evangeliet i en sådan form att kineserna skulle förstå det. Jesuitmunkarna förmedlade också västerländsk vetenskap och hade kontakt med den bildade klassen.

På 1700-talet hade evangeliet predikats i så gott som alla provinser i Kina. De olika munkordnarnas lärostrider väckte kejsarens uppmärksamhet. Kejsaren, som dyrkades som Himlens son, accepterade inte kristendomens tanke om en högre Gud. År 1724 utbröt förföljelser mot de kristna och alla missionärer förvisades.

Kristendomen följer handelsmännen i spåren

Efter opiumkrigen 1840-60 utnämnde England fem kuststäder till frihamnar och floden Yangtze öppnades för handel. Utlänningar fick tillåtelse att fritt röra sig i landet. Protestantiska missionärer följde handelsmännen i spåren och myndigheterna beordrades att beskydda landets utlänningar. Denna bestämmelse blev senare en belastning såväl för den kristna missionen som för de kinesiska kristna. Kristendomen stämplades som imperialistisk.

Under boxarupproret 1899 riktade änkekejsarinnan Cixi den samhälleliga frustrationen mot den kristna befolkningen, senare mot alla utlänningarna. Upproret ledde till en förföljelsekampanj, vars syfte var att förvisa alla utlänningar från Kina. De protestantiska missionärerna beskylldes för framfusig verksamhet och för kränkning av kinesiska seder och bruk.

Långt över 30 000 kinesiska kristna dödades i denna katastrof. Boxarupproret utmynnade i ett krig med flera västländer och Japan. Kina förödmjukades och undertecknade ett fredsavtal som än en gång tillät utlänningar att fritt röra sig i inlandet, äga jord och byggnader. Detta öppnade på nytt arbetsmöjligheter för missionen, men förstärkte synen på kristendomen som en främmande världserövrare.

Revolutionen år 1926-27 var en tragisk tid för såväl de kinesiska kristna som för missionen, likaså den japanska invasionen år 1937. Ordinärt missionsarbete var så gott som omöjligt. Kinesiska kristna försökte efter bästa förmåga skydda missionärerna, med risk för sina liv. Antalet protestanter i landet var 700 000. De flesta missionärer lämnade landet år 1949.

Ny epok

”Kina har rest sig och ingen kan någonsin mera förnedra oss”, deklarerade Mao Zedong 1.10.1949. Denna deklaration var startskottet för en ny epok i Kinas historia.

För kyrkan innebar detta stora förändringar. Kinas regering och flera kyrkoledare ville frigöra kyrkan från dess imperialistiska och kolonialistiska prägel. Utrikesminister Zhou Enlai, en älskad och högaktad statsman deltog i processen. Ledaren för KFUM, Wu Yao-tsung förverkligade det nya systemet. Tre själv-rörelsen (Three Self Patriotic Movement) uppkom år 1951.

Tanken var inte ny. Den härstammar från en engelsk Church Missionary Society-missionär, Henry Venn (1796-1873), vars ord kyrkoledarna omfattade som sin verksamhetsprincip: ”Om man sår grundprinciperna för självstyre, självfinansiering och självutbredning tillsammans med evangeliets ord kan vi hoppas att få se en nationell kyrka som utbreder sig och vars tillväxt är sund.”

Tre själv-rörelsen började förena olika kyrkosamfund under samma tak: Anglikanerna, metodisterna, presbytererna och lutheranerna samt KFUM och KFUK bland organisationerna anslöt sig till Tre själv-rörelsen. Många självständiga kyrkor, t.ex. Watchman Nees Lilla flock och församlingar som hörde till China Inland Missions, grundad av Hudson Taylor, höll sig utanför, dels av politiska, dels av teologiska skäl.

Kulturrevolutionen 1966-1976 skakade det kinesiska samhället i grunderna. Universitet och andra institutioner stängdes, likaså kyrkorna. Pastorerna omskolades för sekulärt arbete. De kristna, samlades i hemmen och lekmän axlade ansvar för en stor del av kyrkans arbete.

Kyrkans tre armar

Kinas kristna råd, som grundades år 1980, är takorganisation för protestanterna. Rådet uppfattar sig som en stark kinesisk kyrka med universell prägel, som fungerar enligt Tre själv-principerna. Rådet svarar för kyrkans ”interna angelägenheter”, bl.a. teologisk utbildning, gudstjänstordning och ekumeniska förbindelser.

På 1980-talet har kyrkan upplevt stora väckelser. Kinas kristna råd beräknar att antalet registrerade protestanter är ca 20 miljoner. Beräkningarna gällande katoliker och icke-registrerade protestanter växlar. Grundlagen garanterar medborgarna religionsfrihet i Kina.

Kyrkan har 48 000 kyrkobyggnader och samlingsplatser, men endast 2 000 ordinerade präster. Teologisk utbildning ges i 18 seminarier och bibelskolor.

Tre själv-kommittén är kyrkans “politiska arm”, som svarar för förhållandet mellan staten och kyrkan. Kommittén underhandlar bl.a. om att återfå de kyrkobyggnader, som tidigare beslagtagits av myndigheterna. I framtiden torde kyrkan organisera sig som Kristi kyrka i Kina (Church of Christ in China).

Den tredje armen har varit kyrkans biståndsorganisation, Amity Foundation, eller Vänskapens fond, som grundades år 1985 på initiativ av kinesiska kristna. Fonden driver olika slags projekt runt om i Kina. Nu har kyrkan grundat en avdelning för socialt arbete. Verksamheten sker i samarbete med Amity.