Finska Missionssällskapet i Kina 1901-1949

Församlingen i Jinshi i början av 1900-latet. FMS bildarkiv.

Sanni Lampéns flickskola 1908 i Jinshi. FMS bildarkiv.

Kvinnor med bundna fötter i Hunan i början av 1900-talet. FMS bildarkiv.

Elever och lärare i Djinlan-skolan år 1905. FMS bildarkiv

Manchuriet utbyts mot Hunan

I oktober 1901 anlände pastor Hannes Sjöblom med sin hustru Ellen till Shanghai. Engelska och amerikanska missionssällskap hade redan på 1800-talet delat Kina i olika verksamhetsområden för att inte "fiska i varandras vatten". Finska Missionssällskapet hade för avsikt att inleda missionsarbetet i Manchuriet i norr. Men eftersom Ryssland förväntades utbreda sig till norra Kina och sällskapet inte hade rätt att verka inom Ryssland, vändes blickarna mot provinsen Hunan. Här arbetade redan norska, tyska och amerikanska lutheraner.

”Det gamla Kina”

Hunan representerade "det gamla Kina" och hade länge motsatt sig utländskt inflytande. Trots flera tusen år av litterär historia var 90 procent av männen och 95 procent av kvinnorna analfabeter år 1925.

Den religiösa scenen var en blandning av konfucianism, buddhism och taoism. Folket dyrkade många gudar. Speciellt viktig var dyrkan av förfäderna, som förstärkte det patriarkaliska systemet och familjebanden.

I början av 1900-talet var storfamiljer vanliga. Många generationer bodde under samma tak. Kvinnornas liv inskränkte sig till hemmet. Det var vanligt att kvinnorna hade bihustrur, speciellt om hustrun inte födde söner. Seden att binda kvinnornas fötter upphörde först efter att Kina blev en republik 1911.

Finländsk entusiasm i kinesisk kulturmiljö

Möjligheterna att förkunna uppmuntrade missionärerna. De predikade bokstavligen från morgon till kväll inför en nyfiken och intresserad publik, delade ut traktater och annan litteratur samt öppnade läsesalar.

Redan år 1903 öppnade Finska Missionssällskapet en skola för pojkar i Tsingshi (nu Jinshi). Då det föråldrade kinesiska undervisningssystemet upplöstes år 1905 blev missionens skolor populära: de erbjöd västerländska kurser som den nya regeringen krävde. År 1908 öppnades en skola för flickor i Tsingshi. Det var den första flickskolan i hela regionen och väckte stort uppseende. Lika stort uppseende väckte en fyraårig lärarutbildning för flickor tre år senare. År 1924 drev missionssällskapet 46 skolor med sammanlagt 1 584 elever.

Finländska läkare möter enorma utmaningar

Hälsovård var från första början en viktig arbetsform. En finländsk läkare ansvarade för en poliklinik i Tsingshi, där det även fanns ett litet rehabiliteringshem för opiummissbrukare. Ca 300 missbrukare fick hjälp per år.

Det krävande arbetet bröt ned de första läkarnas hälsa och de måste återvända till hemlandet. Antalet patienter kunde stiga till 80 per dag.

Medicinerna tillverkades i det egna apoteket. Missionens första sjukhus grundades i Tsingsi år 1913. Läkarmissionen erhöll lika mycket pengar från kinesiska militärer och andra förmögna som från Finland.

Kristen fostran på alla nivåer

Missionsarbetet utvidgades snabbt då missionärerna anlitade och utbildade kinesisk personal. Man satsade starkt på kristen fostran. I samarbete med norska och amerikanska missionssällskap grundades år 1913 ett teologiskt seminarium i Shekou och ett boktryckeri.

Den förenade lutherska kyrkan i Kina grundades år 1917. De första kinesiska lutherska prästerna prästvigdes år 1921 och de nya församlingarna var så gott som självförsörjande. Finska Missionssällskapets huvudstationer befann sig i Tzeli (nu Cili), Tsingshi (nu Jinshi), Dayong (nu Zhangjiajie) och Jungshun (nu Yongshun). Dessutom fanns 49 sidostationer.

Oroligheter och revolutioner

Revolutionen år 1926-27 var en tragisk tid för såväl de kinesiska kristna som för missionen, likaså den japanska invasionen år 1937. Ordinärt missionsarbete var så gott som omöjligt. Flyktingar strömmade till Hunan, missionen delade ut mat, vårdade sjuka och sårade. Fyra huvudstationer och 35 sidostationer gick på sparlåga och en del av verksamheten leddes av kinesiska medarbetare. De missionärer som fanns kvar i landet försökte hålla söndagsskolarbetet och evangelisationen i gång. Gudstjänster förbjöds, böcker brändes.

Kinesiska kristna försökte efter bästa förmåga skydda missionärerna, med risk för sina liv. Vid denna tid hade den lutherska kyrkan närmare 2000 medlemmar. Antalet protestanter i landet var 700 000. De flesta av FMS missionärer lämnade landet år 1949.