Konkret stöd och kontakter

Finska Missionssällskapet engagerade sig i arbete bland den judiska befiolkningen i Finland redan år 1870. Kontakterna och arbetet har fortsatt fram till denna dag i Israel.

Redan på 1800-talet ville många missionsengagerade kristna göra något konkret för den judiska befolkningen i Finland. Utländska medarbetare inbjöds till Finland som evangelister, bl.a. den kristna juden Paulus Wolff. På 1870-talet öppnades den första skolan för judiska barn i Finland. Finska Missionssällskapet stödde två sådana skolor, vilka hade upp till trettio elever.

Hösten 1912 reste pastor Arnold Schalin med hustru och diakonissan Ester Juvelius (faster till ärkebiskop Mikko Juva) till Czernowitz i Österrike-Ungern. De delade ut biblar, besökte sjuka, öppnade en läsesal och ett litet bibliotek samt stödde mindre bemedlade judar. Första världskriget satte punkt för denna verksamhet. På hemmafronten fortsatte Finska Missionssällskapets arbete bland judar som fått politisk asyl i Finland.

Religiös litteratur och personliga kontakter

Då allt flera judar emigrerade till det dåvarande Palestina, började många missionsorganisationer vända blicken mot det Heliga landet. Den första FMS-missionären, pastor Aapeli Saarisalo, reste till Palestina år 1924. Det var inte tillåtet att predika offentligt, men i två års tid kunde Saarisalo dela ut religiös litteratur och knyta personliga kontakter med judar. Han ville också hålla kontakt med den arabiska befolkningen, men det visade sig vara omöjligt för en och samma man att starta ett arbete bland både judar och araber. Den följande FMS-missionären, Ester Juvelius anlände till landet först år 1931.