Passionsberättelsen låter
verklig på modersmålet

Palmbladen och blomsterarrangemangen pryder takbjälkarna och altaret i den nya kyrkan på ön Djaul i Papua Nya Guinea. Kyrkan ser vacker och festlig ut – fast den varken har sidoväggar, fönster, dörr eller bänkar. Stämningen är högtidlig och förväntansfull. Vi har samlats till stilla veckans första morgongudstjänst. Bybor i alla åldrar sitter på kyrkans golv, männen och kvinnorna av tradition på varsin sida i kyrkan. Söndagsskolbarnen sitter längst framme i kyrkan, medan de allra minsta barnen sitter med sina mödrar längst bak. Vanligtvis sitter alla barn tysta som möss under hela gudstjänsten, fast den räcker två till tre timmar.

Den här gången börjar man inte sjunga lika entusiastiskt som vanligt. Kyrkfolket stavar sig igenom bekanta psalmmelodier, nu för första gången översatta till språket tiang, ett av Papua Nya Guineas 830 språk. Men för varje vers som går, blir rösterna starkare och slutligen sjungs psalmerna i stämmor. Människornas blickar lyser av stolthet och belåtenhet. Hur annorlunda och rörande är det inte att sjunga psalmer på sitt eget modersmål och förstå budskapet!

Efter psalmerna träder läraren Mark fram. Det är en historisk dag: aldrig tidigare har byborna hört bibelläsning på sitt eget språk i kyrkan. Hela församlingen väntar med spänning på hur händelserna under Jesu passionsvecka enligt Markus evangeliet låter på tiang.

Mark, som ansvarar för den egenspråkiga elementärundervisningen i byskolan, klarar sig bra; han är en av dem som utarbetat alfabetet på tiang och är därför van vid att läsa det nya stavningssättet.

Alla vill köpa Påskboken

Marks levande och flytande läsning sporrar även de andra byborna till att stava igenom sina egna små böcker. En del nöjer sig visserligen med att nicka instämmande, eftersom de inte ännu är läskunniga. Läskunnig eller inte, nästan alla velat köpa sin egen kopia av Påskboken, som innehåller Markusevangeliets kapitel 14 – 16, olika uppgifter som baserar sig på Kristi lidandes historia samt några psalmer och sånger med påskmotiv. Alla är stolta över Påskboken.

Det kräver ännu mycket arbete, innan alla öbor har lärt sig läsa. Med glädje kan vi konstatera att vårt arbete med bibelöversättning och läsklasser tycks ha kommit i gång. I fjol användes språket tiang knappast alls i kyrkan. I år förrättas hela gudstjänsten på bybornas eget språk.

Boken är en stor succé, inte endast bland kyrkobesökarna utan också bland lågstadieeleverna. Standarden på den egenspråkiga nybörjarundervisningen är exceptionellt hög på vår ö jämfört med andra delar av landet. Tack vare Djauls kreativa och flitiga lärare har öns första- och andraklassisterna fått undervisning på sitt eget modersmål sedan år 2000, innan språket tiang hade varken ett officiellt alfabet eller en ABC-bok. Därför kunde ju de flesta första- och andraklassisterna läsa boken, t.o.m. mycket bättre än vuxna, som i tiderna hade fått undervisning på melanesisk pidgin eller engelska.

Sjunga språk

Läskunnighetsarbetet, där materialet består av bibelberättelser, barnböcker, folksägner och kalendrar är inte det enda sättet att bedriva flerspråksarbete på tiang, tigak, tungag, nalik och kara. Att översätta psalmer till tiang och att skriva sånger på sitt eget språk har fått folk i olika åldrar att upptäcka sitt modersmåls resurser och möjligheter. Öbornas läskunnighet har förbättrats, när de har stavat sig genom nya sånger på tiang.

Musiken ökar intresset för den egenspråkiga kulturen. Då det finns tillräckligt med egenspråkiga sånger, låter vi trycka en psalm- och sångbok på tiang. För närvarande använder man fortfarande metodistkyrkans traditionella psalmbok, som en gång i tiden översattes till språket tolai.

Psalmboken förorsakar ständiga tvister mellan äldre och yngre kyrkobesökare. Den äldre generationen förstår tolai i någon mån, eftersom man tidigare använde språket i Nya Irlands skolor. För den yngre generationen är psalmtexterna fullständigt oförståeliga. Undra på att de vill helt avstå från psalmerna och sjunga endast på engelska eller melanesisk pidgin. De äldre förstår däremot inte engelska och kan inte tänka sig att avstå från sina kära psalmer på tolai. En egenspråkig psalm- och sångbok skulle lösa problemet och tillfredställa alla parter.

Organisationen Summer Institute of Linguistics International har lovat att komma till Djaul och spela in andliga sånger på tiang redan mot slutet av året. Förslaget har sporrat många, främst unga män, till att öva sig på gitarr och att utveckla nya låtar. Olika bykörer har visat stort intresse för att lära sig nya sånger för inspelningen. Musiken spelar en viktig roll i öbornas liv.

Riikka-Maria och Tomas Kolkka är engagerade i bibelöversättning och läskunnighetsarbete på ön Djaul i landskapet Nya Irland i Papua Nya Guinea.