Farväl till kvasten

Januari 2006

Skoldagen börjar med flaggresning och nationalsång i Christ Church School i garnisonsstaden Nowshera, i Pakistans Nordvästra gränsprovins. Den gröna flaggan med vit halvmåne påminner eleverna om att det islamska Pakistan är den enda staten i vår tids historia, som har grundats för minoriteter. Grundlagen har alltid garanterat minoriteternas rättigheter. Men teori och praktik går inte alltid hand i hand.

Eleverna i skoluniform står i raka led utanför den vackra, gråa tvåvåningsbyggnaden. Ett tjugotal lärare, med fru rektor Qamar Javed i spetsen, övervakar att allt sker i god ordning.

För tjugo år sedan var jag den här skolans sista utländska rektor.

Januari 1986

Eleverna står uppradade på kyrkbacken och sjunger nationalsången. I januarikylan räcker det inte med skoluniform, blåa långa skjortor och vita byxor. Röda ylletröjor, som vi köpte med lärarna från lopptorget åt var och en till jul, lyser glatt i leden.

Klassrummen finns i kyrkans sidoskepp. Då det är sol sitter eleverna ute. Vi väntar på tillstånd att bygga ett skolhus ett stenkast från kyrkan. Vi har väntat i trettio år.

- Vad gör din pappa?
- Han sopar på stan.
- Mamma städar på sjukhus.
- Morbror tömmer kloaker.
- Farfar sopar vid stationen

Samma svar från alla i klassen: sopar, städar, på fabrik, på gatan, i kloakerna. Föräldrarna, hela släkten, är stadens renhållningsverk, liksom över hälften av den kristna befolkningen i Pakistan. De härstammar från Indiska halvöns kastlösa, de oberörbara, som omvände sig i stora skaror till kristendomen på 1800-talet, den engelska kolonialmaktens religion. I Pakistan finns ett par tre miljoner kristna.

Kastväsendet grundade sig delvis på arbetsfördelning, delvis på hudfärg. Indiska halvöns ursprungsbefolkning, de mörkaste, stod lägst i den sociala rangordningen. Man föddes in i en kast och ett nedärvt yrke och förblev där så länge man levde. Om farfar sopade, sopade också sonsonen.

Graden av rituell renhet eller orenhet skiljde kasterna från varandra. De orena var orena så att andra kunde bevara sin renhet. Ännu i dag hör soparna till samhällets bottenskick på grund av sitt arbete. De kristna är stigmatiserade av sitt arbete.

Januari 2006

Rektor Qamar ställer fram te, söta och salta kakor. På bokhyllan står ett porträtt: Hon har fått guldmedalj för bästa rektor i kyrkans skolor. För tjugo år sedan överräckte jag mina nycklar och min rektorsstol till henne. Hon var den främsta i lärarkåren, pedagogiskt skärpt och mån om att ge de kristna barnen en chans till ett annat yrke än soparens.

- Vi har fina, utbildade lärare nu, säger Qamar Javed. Eleverna har klarat examina fint. Men fortfarande är det svårt att få in terminsavgifter från en del föräldrar. Det är inte fråga om fattigdom, det är fråga om prioritering, säger hon bestämt. Det är inte hälsosamt att få allting gratis. Det gäller att jobba hårt om man vill säga farväl till kvasten och få ett annat arbete.

Januari 1986

Det är viktigt att tänka, viktigt att säga sin åsikt, viktigt att våga säga nej och opponera sig när andra trampar på dig. Speciellt för minoriteten.

Lika viktigt är det att veta vem jag är och att jag är värdefull i Guds ögon, fast föräldrarna sopar och det övriga samhället ser ned på en. Då en minoritet i århundraden har fått höra att de är samhällets bottenskikt, börjar den tro det själv. Det gäller att bygga upp en stark kristen identitet hos barnen.

Kyrkans skolor för kristna och hinduiska barn i Pakistan har varit livsviktiga drivhus för små, osäkra plantor. Här har eleverna fått dela kunskap i en trygg miljö. De har druckit vatten från samma vattenkran som andra och inte behövt sitta längst bak i klassen. Och den som har varit bäst i klassen har fått sitt hedersomnämnande, oberoende av religiös åskådning.

Läroböckerna i kristen fostran, som vi tillsammans skapade, förankrades i barnens vardag:- Hjälper det att gå till de heliga gravarna för att få en amulett om man är sjuk?
- Får man äta stulna apelsiner om man har bett om förlåtelse? Om inte, så vad är idén med förlåtelse?
- Krockar inte bilen om man har en Bibel i framsätet?
- Hur kan Bibeln vara en helig bok? Gud har ju inte har skrivit den?
- Hör Gud allas böner? Varför svarar han inte då jag ber om något speciellt?
- Varför säger folk i basaren att de kristna är mindre värda än muslimerna och inte kommer till paradiset utan till helvetet?

Januari 2006

Fullt medborgarskap för de kristna i Pakistan är en utopi ännu i dag. Lagen om förbudet att skymfa profeten erbjuder ett starkt vapen åt radikala muslimer: Den som direkt eller indirekt skymfar den Helige Profeten Mohammeds namn skall bestraffas med döden. Vem som helst kan använda denna lag för sitt eget syfte för att anklaga oskyldiga människor av politiska eller personliga skäl. De kristna är oroliga och på sin vakt. Under de senaste åren har många kyrkor och kristna skolor attackerats och beväpnade vakter står utanför kyrkorna under gudstjänsten. Då muslimer hotas eller attackeras i den ”kristna” västliga världen, får pakistanska kristna lida.

- Under jordbävningskatastrofen hjälpte kristna i Pakistan och hela världen offren i landets norra delar, berättar Qamar Javed. Det har betytt mycket. Vi sände en kont från skolan till Balakot.

- I dag har vi också muslimska lärare och elever i skolan. De muslimska föräldrarna ser korset på väggen och skolans namn, Christ Church School. De vet att skolan är kyrkans skola. Vi är alla ense om att det är viktigt att barnen från första början lär sig att leka och studera tillsammans. Många fördomar bryts ned också bland kristna och muslimska lärare, då de planerar arbetet och delar kunskap med sina kolleger. De kristna identifieras snabbt som något annat än ”kvastfolket” och muslimerna som något annat än ”hot”.

Det är fråga om alla parters identitet, människovärde och rättigheter att leva enligt sin övertygelse, se varandra stolt i ögonen och säga: Jag är jag!

Ann-Christine Marttinen
skribenten är informatör vid Finska Missionssällskapet och arbetade i Pakistan åren 1976-1987

Mera information i videofilmerna ”Jordens salt, de pakistanska kristnas långa historia” och ”Historiens fångar”.