Skribenterna är från höger: David Nyambulapi, Godlove Mtagawa, Legnard Nyasanga, Leonard Mwimbe, Nelusigwe Mwanjemba (gruppens enda kvinna)

Från åker till skola – från hacka till bok

Prästkursen 2006–2007 i Kidugala, Tanzania. tar upp kvinnofrågor

Rättvisa och jämlikhet är viktiga i alla samhällen. Förr föraktades rättvisa och jämlikhet i Tanzania. De flesta folkgrupper accepterade inte kvinnorna i samhället och brydde sig inte om deras rättigheter.

Utbildning

Många föräldrar ansåg att det inte var viktigt att utbilda kvinnor. Om kvinnorna fick något slag av utbildning, gällde det främst barnuppfostran och hur kvinnan skulle lyda och högakta sin man. I äktenskapet var det kvinnans uppgift att sköta om mannen och familjen. Om det fanns en flicka i familjen, såg föräldrarna i henne en möjlighet att förbättra sin ekonomiska ställning. Då flickan gifter sig betalar mannen en brudpenning för henne. Brudpenningen kan vara pengar, en ko eller en get eller något annat värdefullt. Denna tradition gäller fortfarande.

Blivande föräldrar kunde besluta redan innan deras barn föddes, att ifall den ena blir en flicka och den andra en pojke, så gifter sig dessa barn sig med varandra. Därför var det inte lätt att utbilda flickorna. Man hade ju redan utsett en man åt henne. Ett sådant barn hade ingen rätt eller frihet att söka sig en gemål efter eget tycke.

Arvsrätt

Eftersom kvinnorna saknade utbildning, kände de inte till sina rättigheter: t.ex. rätten att studera, rätten att ärva, rätten till egendom och andra samhälleliga rättigheter. Många folkgrupper i Tanzania förvägrade kvinnan rätten att ärva efter sin far eller sin man. Flickan kunde ärva köksföremål och kläder, men sonen fick huset, åkrarna, boskapen och all annan egendom. Dottern fick alltså bara obetydliga saker, medan sonen får det som var värdefullt. Jämlikhet, rättvisa och arvsrätt har inte förverkligats i samhället i Tanzania.

En änka har inte heller haft rätt till sin mans arvsandel, utan arvet delades mellan mannens manliga släktingar. Änkan och de faderlösa barnen var själva ett arv, som tillhörde mannens släkt. Därför hade änkan inte rätt att gifta sig med någon annan än en man som hörde till hennes avlida mans släkt.

Ledarskap

Kvinnan kunde inte heller vara i ledande ställning. Den äldsta dottern hade inte rätt att bestämma över familjens angelägenheter, den uppgiften var sonens, oberoende av hans ålder. Denna tradition överfördes också till kyrkan.

Familjen

Kvinnans uppgift i Tanzania är att sköta om familjen, fostra barnen, koka mat, tvätta kläder, bruka jorden tillsammans med sin man o.s.v. Då mannen och hustrun kommer hem från fältet, bär kvinnan barnet på sin rygg, ved på sitt huvud och sin egen och mannens hacka på sin axel. Mannen promenerar framför henne utan att bära på något alls. Då de kommer hem, kräver mannen att maten skall vara färdig på ett ögonblick.

Kyrkans ansvar

Kyrkans uppgift är att förbättra kvinnans ställning och berätta för familjerna hur viktigt det är att utbilda flickor. Kyrkan har startat många högstadier och gymnasier för flickor för att höja deras utbildningsnivå. Kyrkan har också övergivit sitt paternalistiskt ledarskap och kvinnor finns nu på höga poster inom kyrkan. Numera känner kvinnorna sina rättigheter och kräver. Så småningom ökar makarnas samarbete inom barnuppfostran och de delar också arbetsbördan i hemmet. Kyrkan strävar efter att utbilda kvinnor, familjer och släkter på olika konferenser och seminarier.

Bön

Allsmäktige Gud, Du som älskar oss.

Du skapade människan till din egen avbild och gav alla samma rättigheter: liv, föda, mat och bostad. Vi tackar Dig och ber: Hjälp oss att vara rättvisa och förhålla oss jämlikt till människorna, oberoende av kön, enisk härkomst och nationalitet. Hjälp oss att dela tro och dela liv i vårt vardagliga liv här på jorden.

Gud, hjälp kvinnor och hjälp kyrkoledare att behandla kvinnor jämlikt, då det gäller utbildning, inkomst, politik och samhällsliv. Hjälp kyrkoledarna att hindra folk från att förtrycka kvinnor och hjälp ledarna att beakta det som kvinnorna har att säga, så att de inte skulle förakta kvinnornas åsikter. Vi ber att kyrkan skulle se sitt ansvar och förstärka, försvara och förbättra kvinnornas rättigheter och jämlikhet i samhället.

Gud hör vår bön. Amen

Skribenterna är David Nyambulapi, Godlove Mtagawa, Legnard Nyasanga, Leonard Mwimbe, Nelusigwe Mwanjemba (gruppens enda kvinna)