TES 9: Mission förutsätter dialog och växelverkan. En dialog är möjlig endast när man värdesätter sin egen tro och respekterar sin nästa.

Ömsesidighet är en del av den kristna trons väsen. Den gemenskap som i bönen finns mellan Gud och människan är dialog, det samma gäller den kristna förkunnelsen som försöker utmana lyssnaren att göra ett självständigt ställningstagande. Särskilt viktig är dialogen mellan representanter för olika religioner. Härvid kan man genom dialog eftersträva att tillsammans utveckla ett fredligt samhälle. En dialog som går mera på djupet förutsätter av parterna en stark egen identitet, varvid man har råd att lyssna och förstå andra. Att bekänna en egen övertygelse och berätta om den hör till en äkta dialog.

Inom religionsdialogen utgör spänningen och förhållandet mellan vittnesbördet och dialogen en egen specialfråga. Båda hör till mission. De påverkar varandra och förutsätter ofta varandra, ty dialogen förblir bristfällig utan ett äkta trosvittnesbörd och vittnesbördet förblir snävt utan den av dialogen medförda förståelse av motpartens övertygelse. Ändå har så väl dialogen som trosvittnesbördet sitt egna särskilda verksamhetsområde. Vittnesbördets och dialogens gemenskap och åtskildhet bevarar kyrkan från att drivas till ytterligheter och påminner om den komplicerade problematik som finns religionerna emellan. I religionernas inbördes kontakter kan förenklingar vara farliga. Tolerans och respekt för motparten är vanligen möjlig där man känner både sin egen begränsning och det, som man själv vill binda sig till.

Risto Ahonen