Berättelsen om Bahati

Bahati är 5år. Hon bor i Tanzania i Afrika. Hemma hos mormor och mamma finns några fruktträd och några tomatplantor på gården. Bahati hjälper sin mamma med att sköta om trädgården. Varje morgon går mamma och Bahati till torget i stan för att sälja frukter och tomater. Det är viktigt att kunna sälja frukterna, det vet Bahati. Mamma behöver mycket pengar för hon måste betala storebrors skolavgift, mediciner till mormor, och mat och kläder åt alla i familjen.

Bahati kan inte ännu räkna pengar och därför får hon bara hjälpa mamma med att bära frukterna till torget och ställa fram dem. Och sen förstås att sätta frukterna i påsar åt kunderna, det är roligt. Om någon vill köpa till exempel fyra bananer så går det bra, för då vet Bahati hur många frukter hon ska sätta i påsen. Ända till tio kan hon räkna, det har storebror lärt henne. Storebror går i skolan och kan redan läsa och skriva ganska bra.

På torget är det hett och egentligen ganska långtråkigt tycker Bahati, alla vuxna bara jobbar och ingen har tid att leka med henne. På hösten ska Bahati få börja i dagis. Där finns det många andra barn och säkert får man leka tillsammans där. På dagis lär man sig allt möjligt, att rita och att klippa med sax. Kanske kan Bahati redan till sommaren skriva sitt namn? Det går bra att öva sig i att skriva med en pinne i sanden där hemma. Bahati vet, för hon har sett storebror öva sig i skrivning. Bahati kan redan rita i sanden själv.

Bahati tycker att det ska bli jätteroligt att börja i dagis. Först sade mamma, nej! Absolut inte, det har vi inte pengar till och Bahati blev jätteledsen. Men sedan en söndag efter kyrkan kom en missionär på besök hem till dem och pratade med mamma. Missionären berättade att det finns en fadder till Bahati i ett land långt borta som heter Finland. En fadder det är en sådan människa som vill hjälpa Bahatis mamma med dagsiavgiften, berättade missionären. Mamma blev jätteglad och sade att nu får Bahati börja i dagis på hösten. Oj vad glad Bahati blev! Mamma hur långt är det till hösten? frågade Bahati genast.